Kommentarer till Voss´ artikel, andra delen

En central tanke i Voss´artikel är det att indexeringen genom taggning har gett en comeback för s.k. manuell indexering, eller, för att uttrycka det på ett annat sätt: mänsklig evaluering har kommit tillbaka då man trodde att dataåldern skulle helt skulle göra indexeringen automatiserad på gott och ont. Nu kan man säga att taggningen och de folksonomier som det ger upphov till är produkter av mänskligt samarbete i högsta grad.

Voss ger taggingen ett flertal benämningar; "collaborative tagging, social classification, social indexing folksonomy etc." Kännetecknande är också att taggningen och indexeringen utförs av i praktiken vem som helst som är intresserad och inte av fackfolk, dvs. bibliotekarier (Voss, 2007, sid. 2).

Man kan förmodligen säga att taggning som det görs på webben är helt fristående från de vedertagna indexeringssystem som sedan länge har använts inom biblioteken. Ändå kan man säga att samma evalueringsfaser råder inom både taggning och inom s.k. traditionell ämnesordsindexering, om än med kanske den skillnaden att där ramarna är friare inom taggning, och varenda tagg ger något resultat, så kan traditionell ämnesordsindexering göra vissa uteslutningar och inskränkningar och helt utesluta vissa ord för att i stället prefera något annat ord. T.ex. så meddelar Allärs allmänna tesaurus att "virtuell verklighet" skall användas framom "konstgjord verklighet" (http://vesa.lib.helsinki.fi/allars/index.html). Taggning på den sociala webben skulle kanske inte känna sig vid detta men, Voss lyfter fram att kontrollen av vokabulären inom taggningen har en stor betydelse, trots att den inte kanske alltid följer ordens exakta betydelser. Taggningen har således gett upphov till en intressant dragkamp mellan kontrollerat vokalbulär, såsom decenniers forskning har sett det, och det okontrollerade, populära vokabulär som taggningen inom den sociala webben ger. I det förstnämnda kategorins fall kan man säga att expertisen eller auktoriteterna på området har styrt, medan inom det senare, taggningen, så har kollektivet börjat styra synen på hur man indexerar information för att återvinna den.

Även om det finns många mellanled i tillkomsten av taggar (se Voss, 2007, s. 6), så kan ser han att följande fyra aktörer är viktiga i tillkomsten av taggar och folksonomier; 1. "Resource Author, dvs. den som skapar eller redigerar en informationsresurs; 2. "Resource Collector, den som infogar en informationsresurs till ett system av taggar; 3. Indexer or Tagger, personen som bokstavligen "taggar" en informationsresurs, och till sist "Searcher", den som använder taggarna för att söka information.
Detta kan man säga att är något av ett taggningens "kretslopp".

Om taggingen inte består av ett kontrollerat vokabulär i traditionell tesaurus-mening, så är feedbacken som kommer genom det att taggarna genast kommer i omlopp viktig och ett slags kontroll över vokabulären, denna kontroll ger upphov till en folksonomi, dvs. en av massan uppgjord samling av användbara taggar, som denna massa gemensamt accepterar och förstår. Voss lyfter fram begreppen "emergent semantics", vilket jag tolkar kanske alltför frihänt som "av nöden uppkomna semantiska kopplingar mellan taggar", vilket kanske kan beskriva det rätt slumpmässiga eller ostrukturerade sätt som man söker information på sociala webben.

Om en tesaurus eller eller en OPAC-databas står för kontrollerat informationsåtervinning så står den sociala webbens sökmaskiner för ett rätt onktrollerbart sökande, där man inte vet vad som kommer att dyka upp bakom nästa hörn; taggningen såsom den framställs i t.ex. Delicious är något av en återspegling av sökrobotarnas sökning i fulltext-egenskaper och försök att göra informationen återvinningsbar i en friare form. Jag tycker det är en riktigt bra utveckling nog, men ett kontrollerbart vokabulär i någon form, en s.k. stamvokabulär behövs alltid. Taggningen och folksonomierna och å sin sida tesaurusen samt ämnseklassifikationen som den t.ex. är inom finländska allmänna bibliotek (http://ykl.kirjastot.fi/index.aspx) kan säkert ge viktig feedback åt varandra i fortsättningen.

Man kan till sist säkert tillägga att så varierande sätt som den sociala webben möjliggör informationsåtervinning numera, lika levande i sina "ramar" är också taggningen. En gemensamt kontroll och styrning av taggningen, eller "wisdom of crowds" är det enda sättet att styra det. Man kan kanske säga att mänskliga samfund alltid har skapat gemensamma regelverk eller gemensamma betydelser för saker och ting, så grundtanken är ju inte alls ny, (en tesaurus kan ju bestå ju av ord som har uppstått genom långa tiders mänskligt samarbete) men dess genomslagsskraft har kanske mer än någonsin tidigare blivit synlig genom den sociala webbens taggning och folksonomier.