Jonas tog upp Darlene Fichters s.k. "motto" för en biblioteksblogg och många andra i gruppen har säkert också fashinerats av orden, "inspiration, motivation och dedikation" för att översätta det till svenska. Dessa ord är säkert hel självklara i detta sammanhang, liksom de säkert är för vilket arbete som helst i dag. Jag funderade på detta med arbete och fritid. Som småbarnsförälder har jag insett att det inte är helt lätt att sitta en lång stund frsmför datorn på kvällarna för det finns alltid någonting som avbryter mig. Antingen är det något av barnen som vill spela internetspel och vi är mycket restriktiva där hemma med det i princip... Tiden är således lite av en bristvara ibland och det skulle vara nästan mycket obekvämt för familjen ifall jag skulle sitta med stor hängivelse ochg skriva i biblioteksbloggen efter arbetet, eller låta det gå över arbetstid.
Summa summarum: Internet och dess värld är således en lätt svår sits för en barnuppfostrare. Jag tror och hoppas att man efter den förstra internetgenerationen (de som är födda ca 1990 framåt) ser generationer som har uppfostrats av mer internetkritiska föräldrar. Det behövs på basen av det illamående som kan skönjas bland en del av ungdomen idag. Detta skall inte ses som en kritik gentemot cyberrymdens alla goda sidor, men som ett försvarstal för riktiga sociala kontakter, en riktig värdesättning av det verkliga livet, och inte så, att det verkliga livet är kasst, och det virtuella livet är bättre, vilken hemsk tanke...
Jag kommenterade i mitt första inlägg inte Fichters avslutande tankar om att biblioteket kan bilda nya band till andra instanser. Detta är ju helt förnuftiga tankar, som för all del skulle ha kunna "uppfinnas" redan innan bloggosfären kom till; det är lite som om Internet och hela informationssamhället skulle ha aktiverat sidor i människan som tidigare slumrade och man satt lyckligt ovetande vid kartotekslådorna:) kanske.... Den sociala webben fick oss att öppna kranarna i nätverken och man får hoppas vi kan uppfylla behovet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det är trösterikt att höra att även andra har svårt att hitta tid för studierna och speciellt under denhär kursen, för att blogga, följa bloggar och att finnas i Second Life.
SvaraRaderaDen sociala webben är definitivt viktig. Den ger nya möjligheter att träffas, att kommunicera, byta åsikter och lära sig nytt. Allt dethär fanns tidigare, speciellt i agrara byasamhällen. Man jobbade tillsammans, senare utgjorde föreningslivet kontaktytan. Nu tycks vi alla ha så bråttom med att leva, att vi inte riktigt hinner leva. För de flesta är vardagen arbete, uppköp, hemarbeten, barnen skall föras och sökas osv. Det blir inte så mycket tid över för att idka social samvaro. I arbetslivet är kraven stora och tycks bli bra större och hårdare - för dem som har arbete - och den sociala sidan sätts även där åt sidan. Därför kan den sociala webben kanske utgöra ett slags surrogat för verkliga, fysiska sociala kontakter.
Det är tur att det finns åtminstone någonslags kanaler för vårt behov av kontakter.
I arbetslivet har det kanske gått till att den sociala webben inte egentligen utgör en ersättning för sociala kontakter utan är ett sätt att igen effektivera arbetstiden, tiden som tidigare gick till att förflytta sig från en plats till mötesplatsen, har nu fallit bort!
För oss på denhär kursen är dykningen in i den sociala webben en fin sak. Det är ju meningen att vi skall lära känna till vad det finns och hur man använder eller kan använda nätet. Kunskap som man mer och mer har behov av i vår värld som förändras hela tiden. Dessutom är många av oss på kursen (talar nog främst om mig själv, medelålders tant som jag är) i den åldern att vi inte har vuxit upp med internet eller datorer. Vi har varit tvungna att lära oss allt på egen hand, stapplande många gånger...
T.ex. mina barn, födda 1991 och 1999 växer upp med datorer och också den sociala webben. För dem är allt dethär självklarheter.