Jag valde att titta i Facebook hur finländska allmänna bibliotek syns där. På sökordet "kirjasto" kom det 430 resultat. De första 40 av dessa gav en bild av att allmänna bibliotek från främst huvudstadsregionen, men även bibliotek norrut i landet, har en sida på FB som de använder för att ge basinformation om biblioteket, meddela om aktuella händelser, upprätthålla evenemangskalender, diskussionslistor och länklistor. Därtill fnns det givetvis möjlighet att bli "fan" till biblioteket, på finska kallas det mer neutralt för "jäsen".
På basen av diskussionslistorna och antalet "fans" i vissa bibliotek, t.ex. Kirjasto 10 i Helsingfors, så ser jag inget frågetecken att de är med i FB; aktviteten verkar att vara flitig och sidorna välbesökta. Sedan finns det ju bibliotek på FB, som har ett mycket litet antal fans och där kan man fråga sig om deltagandet i FB är till mindre nytta ifall inte aktiviteten för det ifrågavarande biblioteket ökar för att göra FB-delagandet mer lockande. Men också det omringande samhällets storlek kan spela in. Men, FB ju kopplar vänner från stora avstånd, så jag vet inte ifall samhällets storlek har så stor betydelse för antalet fans. Det är ju så mycket annat som spelar in också.
Gällande frågan om arbetsinsatsen för att hålla biblioteket a jour på FB, så är det ju ganska svårt att säga. Man ser ju adminsitratörernas namn på sidorna, men aktiviteten beror ju säkert på hur ofta dessa är involverade i uppdateringen av informationen.
Gällande eventuella risker för biblioteken att vara med i FB så finns det ju förstås alltid en risk för stöld av information eller andra uppgifter på nätet, men vissa av dessa bibliotekssidor är nog inte så ofantligt av allmänt intresse, att några sådana risker skulle finnas, tror jag.
Trots att FB är mer ett personcentrerat medium till sin uppläggning, så tycker jag att de allmänna bibliotek som jag har sett i FB helt bra kan ta vara på omgivningen och passar där. Det att FB passar mer för kanske äldre personer (35+ eller så... ingen åldersrasim här, hoppas ingen blev sårad, är ju själv äldre än så :) spelar ju säkert in också hur bibliotek passar in i en social sajy som FB.
måndag 23 februari 2009
Uppgraderar Facebook ett bibliotek eller inte?
Läste Jane Seckers artikel "Case study 5:Libraries and Facebook som publicerades inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education) och upplevde att den del av världens stora biblioteksskrå som berördes av denna studie gav ett splittrat intryck över hur Facebook kan implementeras i bibliotekssammanhang. Denna lätta splittring i både positiva och mer restriktiva synvinlar kan återspeglas redan i de "nyckefrågeställningar" som studien lyfter fram på sidan 3:
"Some of the key issues for librarians using Facebook seem to be:
· Facebook is fun and topical, which may be slightly at odds with using it professionally
· Concerns over the appropriateness of using social spaces for professional activities because
this may not be welcomed by users
· Concerns over privacy and security issues
· Concerns over the commercial nature of the site
· Staff development issues - a need to spend time learning how to use social networking
properly to recognise their potential".
Man kan säkert vara överens om att att Facebook kan göra mycket gott i att uppgradera ett bibliotek, man kan t.ex. titta på Hagalunds bibliotek sida på Facebook http://www.facebook.com/pages/Espoo-Finland/Tapiolan-kirjasto-Hagalunds-bibliotek-Tapiola-library/6218297265 och min allmänna reaktion är att visst ser det fint ut, men inte nu jättemycket bättre än bibliotekets egna "traditionella" webbsida. Det är ganska mycket samma innehåll som på den "traditionella" webbsidan, vilket gör det rätt personlighetslöst. Facebook är, ju en rätt individcentrerad virtuell värld. Å andra sidan så ser man ju att Hagalunds biblioteks FB-sida har ett helt hyggligt antal fans, vilket jag som biblioteksfan själv, tycker att ger ett roligt och fint intryck: dessa personer ssom är fans till Hagalunds bibliotek måste ju vara sympatiska människor... Här kommer den personliga sidan som Facebook bygger på, in igen, och man skall ju inte döma efter utseende heller.
Jag har vidare en känsla, att om man nu ser just på Facebook som hjälp för arbetet inom något visst område så kan resultatet vara ganska begränsat. Det finns ju andra sociala sajter som är liknande och som är kanske bättre som arbetsredskap; detta kommer b.l.a. fram om man läser kommentarerna till artikeln "12 Ways to Use Facebook Professionally: http://webworkerdaily.com/2007/07/24/12-ways-to-use-facebook-professionally/. Sortimentet på liknande tjänster och erfarenheterna om användandet av dem är m.a.o. redan i högsta grad beaktansvärd.
Det är vidare antagligen så, att Facebook och den sociala webben håller på, och har redan gjort det, att sudda ut gränsen mellan den professionella, s.k. "high brow"-världen (jag tänker främst på den akademiska världen, eller också kulturvärlden) som förr i tiden inte ville veta av något populärt och "folkligt" och å andra sidan det populära, det underhållande, det personliga, det med "glimten i ögat" o.s.v. Det tog t.ex. decennier innan jazzmusik fick samma status inom kulturlivet som s.k. "seriös musik". Detta är iochförsig helt bra, men jag frågar mig; måste allting bli så otroligt synligt, tillgängligt, mediesexigt? Jag tror att biblioteken måste arbeta hårt för att verkligen kunna komma in i Facebook-världen, men till vilket pris?
Om man skall hålla någon slags skillnad mellan professionellt och privat, auktoritärt och icke-auktoritärt, så suddas denna gräns kanske ut i . t.ex. Facebook. Min personliga åsikt är att Facebook i bibliotekssammanhang endast är ett hjälpmedel för att nå människor på den sociala webben, men att verktyget inte skall helga innehållet; alla skall inte behöva "hypa" upp sig jättesnabbt endast för att någon säger att så måste göras för att man skall hänga med sin tid. Men jag tror, att Facebook kan vara helt bra för bibliotken att använda i långa loppet, om konceptet får tid att gro och utvecklas.
"Some of the key issues for librarians using Facebook seem to be:
· Facebook is fun and topical, which may be slightly at odds with using it professionally
· Concerns over the appropriateness of using social spaces for professional activities because
this may not be welcomed by users
· Concerns over privacy and security issues
· Concerns over the commercial nature of the site
· Staff development issues - a need to spend time learning how to use social networking
properly to recognise their potential".
Man kan säkert vara överens om att att Facebook kan göra mycket gott i att uppgradera ett bibliotek, man kan t.ex. titta på Hagalunds bibliotek sida på Facebook http://www.facebook.com/pages/Espoo-Finland/Tapiolan-kirjasto-Hagalunds-bibliotek-Tapiola-library/6218297265 och min allmänna reaktion är att visst ser det fint ut, men inte nu jättemycket bättre än bibliotekets egna "traditionella" webbsida. Det är ganska mycket samma innehåll som på den "traditionella" webbsidan, vilket gör det rätt personlighetslöst. Facebook är, ju en rätt individcentrerad virtuell värld. Å andra sidan så ser man ju att Hagalunds biblioteks FB-sida har ett helt hyggligt antal fans, vilket jag som biblioteksfan själv, tycker att ger ett roligt och fint intryck: dessa personer ssom är fans till Hagalunds bibliotek måste ju vara sympatiska människor... Här kommer den personliga sidan som Facebook bygger på, in igen, och man skall ju inte döma efter utseende heller.
Jag har vidare en känsla, att om man nu ser just på Facebook som hjälp för arbetet inom något visst område så kan resultatet vara ganska begränsat. Det finns ju andra sociala sajter som är liknande och som är kanske bättre som arbetsredskap; detta kommer b.l.a. fram om man läser kommentarerna till artikeln "12 Ways to Use Facebook Professionally: http://webworkerdaily.com/2007/07/24/12-ways-to-use-facebook-professionally/. Sortimentet på liknande tjänster och erfarenheterna om användandet av dem är m.a.o. redan i högsta grad beaktansvärd.
Det är vidare antagligen så, att Facebook och den sociala webben håller på, och har redan gjort det, att sudda ut gränsen mellan den professionella, s.k. "high brow"-världen (jag tänker främst på den akademiska världen, eller också kulturvärlden) som förr i tiden inte ville veta av något populärt och "folkligt" och å andra sidan det populära, det underhållande, det personliga, det med "glimten i ögat" o.s.v. Det tog t.ex. decennier innan jazzmusik fick samma status inom kulturlivet som s.k. "seriös musik". Detta är iochförsig helt bra, men jag frågar mig; måste allting bli så otroligt synligt, tillgängligt, mediesexigt? Jag tror att biblioteken måste arbeta hårt för att verkligen kunna komma in i Facebook-världen, men till vilket pris?
Om man skall hålla någon slags skillnad mellan professionellt och privat, auktoritärt och icke-auktoritärt, så suddas denna gräns kanske ut i . t.ex. Facebook. Min personliga åsikt är att Facebook i bibliotekssammanhang endast är ett hjälpmedel för att nå människor på den sociala webben, men att verktyget inte skall helga innehållet; alla skall inte behöva "hypa" upp sig jättesnabbt endast för att någon säger att så måste göras för att man skall hänga med sin tid. Men jag tror, att Facebook kan vara helt bra för bibliotken att använda i långa loppet, om konceptet får tid att gro och utvecklas.
fredag 20 februari 2009
Ville här puffa en avhandling om Bibliotek 2.0. som jag snappade upp i dessa biblioteksstudier. Den lyfter kanske förhållandet mellan web. 2.0. och bibliotek 2.0 en smula ner på jorden... dvs. kontentan kanske är att bibliotek 2.0. inte är något helt nytt bibliotek, utan en "cyberspace-förlängning" av det vedertagna biblioteket, om man kan uttrycka sig så:
http://hdl.handle.net/1901/356
http://hdl.handle.net/1901/356
måndag 16 februari 2009
Om Delicous
Jag har ävenså registrerat ett konto på Delicious och börjat prenumerera till Google Reader på taggarna Web 2.0 samt Library 2.0. Som bokmärke i Delicious lade jag in Voss´ artikel, som en tydlig början på deliciouskarriären....
Mitt deliciouskonto är: http://delicious.com/Story21
Mitt deliciouskonto är: http://delicious.com/Story21
Kommentarer till Voss´ artikel, andra delen
En central tanke i Voss´artikel är det att indexeringen genom taggning har gett en comeback för s.k. manuell indexering, eller, för att uttrycka det på ett annat sätt: mänsklig evaluering har kommit tillbaka då man trodde att dataåldern skulle helt skulle göra indexeringen automatiserad på gott och ont. Nu kan man säga att taggningen och de folksonomier som det ger upphov till är produkter av mänskligt samarbete i högsta grad.
Voss ger taggingen ett flertal benämningar; "collaborative tagging, social classification, social indexing folksonomy etc." Kännetecknande är också att taggningen och indexeringen utförs av i praktiken vem som helst som är intresserad och inte av fackfolk, dvs. bibliotekarier (Voss, 2007, sid. 2).
Man kan förmodligen säga att taggning som det görs på webben är helt fristående från de vedertagna indexeringssystem som sedan länge har använts inom biblioteken. Ändå kan man säga att samma evalueringsfaser råder inom både taggning och inom s.k. traditionell ämnesordsindexering, om än med kanske den skillnaden att där ramarna är friare inom taggning, och varenda tagg ger något resultat, så kan traditionell ämnesordsindexering göra vissa uteslutningar och inskränkningar och helt utesluta vissa ord för att i stället prefera något annat ord. T.ex. så meddelar Allärs allmänna tesaurus att "virtuell verklighet" skall användas framom "konstgjord verklighet" (http://vesa.lib.helsinki.fi/allars/index.html). Taggning på den sociala webben skulle kanske inte känna sig vid detta men, Voss lyfter fram att kontrollen av vokabulären inom taggningen har en stor betydelse, trots att den inte kanske alltid följer ordens exakta betydelser. Taggningen har således gett upphov till en intressant dragkamp mellan kontrollerat vokalbulär, såsom decenniers forskning har sett det, och det okontrollerade, populära vokabulär som taggningen inom den sociala webben ger. I det förstnämnda kategorins fall kan man säga att expertisen eller auktoriteterna på området har styrt, medan inom det senare, taggningen, så har kollektivet börjat styra synen på hur man indexerar information för att återvinna den.
Även om det finns många mellanled i tillkomsten av taggar (se Voss, 2007, s. 6), så kan ser han att följande fyra aktörer är viktiga i tillkomsten av taggar och folksonomier; 1. "Resource Author, dvs. den som skapar eller redigerar en informationsresurs; 2. "Resource Collector, den som infogar en informationsresurs till ett system av taggar; 3. Indexer or Tagger, personen som bokstavligen "taggar" en informationsresurs, och till sist "Searcher", den som använder taggarna för att söka information.
Detta kan man säga att är något av ett taggningens "kretslopp".
Om taggingen inte består av ett kontrollerat vokabulär i traditionell tesaurus-mening, så är feedbacken som kommer genom det att taggarna genast kommer i omlopp viktig och ett slags kontroll över vokabulären, denna kontroll ger upphov till en folksonomi, dvs. en av massan uppgjord samling av användbara taggar, som denna massa gemensamt accepterar och förstår. Voss lyfter fram begreppen "emergent semantics", vilket jag tolkar kanske alltför frihänt som "av nöden uppkomna semantiska kopplingar mellan taggar", vilket kanske kan beskriva det rätt slumpmässiga eller ostrukturerade sätt som man söker information på sociala webben.
Om en tesaurus eller eller en OPAC-databas står för kontrollerat informationsåtervinning så står den sociala webbens sökmaskiner för ett rätt onktrollerbart sökande, där man inte vet vad som kommer att dyka upp bakom nästa hörn; taggningen såsom den framställs i t.ex. Delicious är något av en återspegling av sökrobotarnas sökning i fulltext-egenskaper och försök att göra informationen återvinningsbar i en friare form. Jag tycker det är en riktigt bra utveckling nog, men ett kontrollerbart vokabulär i någon form, en s.k. stamvokabulär behövs alltid. Taggningen och folksonomierna och å sin sida tesaurusen samt ämnseklassifikationen som den t.ex. är inom finländska allmänna bibliotek (http://ykl.kirjastot.fi/index.aspx) kan säkert ge viktig feedback åt varandra i fortsättningen.
Man kan till sist säkert tillägga att så varierande sätt som den sociala webben möjliggör informationsåtervinning numera, lika levande i sina "ramar" är också taggningen. En gemensamt kontroll och styrning av taggningen, eller "wisdom of crowds" är det enda sättet att styra det. Man kan kanske säga att mänskliga samfund alltid har skapat gemensamma regelverk eller gemensamma betydelser för saker och ting, så grundtanken är ju inte alls ny, (en tesaurus kan ju bestå ju av ord som har uppstått genom långa tiders mänskligt samarbete) men dess genomslagsskraft har kanske mer än någonsin tidigare blivit synlig genom den sociala webbens taggning och folksonomier.
Voss ger taggingen ett flertal benämningar; "collaborative tagging, social classification, social indexing folksonomy etc." Kännetecknande är också att taggningen och indexeringen utförs av i praktiken vem som helst som är intresserad och inte av fackfolk, dvs. bibliotekarier (Voss, 2007, sid. 2).
Man kan förmodligen säga att taggning som det görs på webben är helt fristående från de vedertagna indexeringssystem som sedan länge har använts inom biblioteken. Ändå kan man säga att samma evalueringsfaser råder inom både taggning och inom s.k. traditionell ämnesordsindexering, om än med kanske den skillnaden att där ramarna är friare inom taggning, och varenda tagg ger något resultat, så kan traditionell ämnesordsindexering göra vissa uteslutningar och inskränkningar och helt utesluta vissa ord för att i stället prefera något annat ord. T.ex. så meddelar Allärs allmänna tesaurus att "virtuell verklighet" skall användas framom "konstgjord verklighet" (http://vesa.lib.helsinki.fi/allars/index.html). Taggning på den sociala webben skulle kanske inte känna sig vid detta men, Voss lyfter fram att kontrollen av vokabulären inom taggningen har en stor betydelse, trots att den inte kanske alltid följer ordens exakta betydelser. Taggningen har således gett upphov till en intressant dragkamp mellan kontrollerat vokalbulär, såsom decenniers forskning har sett det, och det okontrollerade, populära vokabulär som taggningen inom den sociala webben ger. I det förstnämnda kategorins fall kan man säga att expertisen eller auktoriteterna på området har styrt, medan inom det senare, taggningen, så har kollektivet börjat styra synen på hur man indexerar information för att återvinna den.
Även om det finns många mellanled i tillkomsten av taggar (se Voss, 2007, s. 6), så kan ser han att följande fyra aktörer är viktiga i tillkomsten av taggar och folksonomier; 1. "Resource Author, dvs. den som skapar eller redigerar en informationsresurs; 2. "Resource Collector, den som infogar en informationsresurs till ett system av taggar; 3. Indexer or Tagger, personen som bokstavligen "taggar" en informationsresurs, och till sist "Searcher", den som använder taggarna för att söka information.
Detta kan man säga att är något av ett taggningens "kretslopp".
Om taggingen inte består av ett kontrollerat vokabulär i traditionell tesaurus-mening, så är feedbacken som kommer genom det att taggarna genast kommer i omlopp viktig och ett slags kontroll över vokabulären, denna kontroll ger upphov till en folksonomi, dvs. en av massan uppgjord samling av användbara taggar, som denna massa gemensamt accepterar och förstår. Voss lyfter fram begreppen "emergent semantics", vilket jag tolkar kanske alltför frihänt som "av nöden uppkomna semantiska kopplingar mellan taggar", vilket kanske kan beskriva det rätt slumpmässiga eller ostrukturerade sätt som man söker information på sociala webben.
Om en tesaurus eller eller en OPAC-databas står för kontrollerat informationsåtervinning så står den sociala webbens sökmaskiner för ett rätt onktrollerbart sökande, där man inte vet vad som kommer att dyka upp bakom nästa hörn; taggningen såsom den framställs i t.ex. Delicious är något av en återspegling av sökrobotarnas sökning i fulltext-egenskaper och försök att göra informationen återvinningsbar i en friare form. Jag tycker det är en riktigt bra utveckling nog, men ett kontrollerbart vokabulär i någon form, en s.k. stamvokabulär behövs alltid. Taggningen och folksonomierna och å sin sida tesaurusen samt ämnseklassifikationen som den t.ex. är inom finländska allmänna bibliotek (http://ykl.kirjastot.fi/index.aspx) kan säkert ge viktig feedback åt varandra i fortsättningen.
Man kan till sist säkert tillägga att så varierande sätt som den sociala webben möjliggör informationsåtervinning numera, lika levande i sina "ramar" är också taggningen. En gemensamt kontroll och styrning av taggningen, eller "wisdom of crowds" är det enda sättet att styra det. Man kan kanske säga att mänskliga samfund alltid har skapat gemensamma regelverk eller gemensamma betydelser för saker och ting, så grundtanken är ju inte alls ny, (en tesaurus kan ju bestå ju av ord som har uppstått genom långa tiders mänskligt samarbete) men dess genomslagsskraft har kanske mer än någonsin tidigare blivit synlig genom den sociala webbens taggning och folksonomier.
söndag 15 februari 2009
Kommentarer till Voss´artikel, första delen
Artikeln klädde på ett bra sätt i ord det känsla av informationssökning och strukturering som åtminstone jag upplever att jag har som kanske till en tredjedel uppvuxen i internetåldern; nämligen det att de klassifikationssystem som har föregått taggningseran har kännts trångsynta och ibland rentav konstruerade. Taggningen och folksonomierna har m.a.o. gett möjlighet för vem som helst att tillsammans med andra skapa identifikationer för informationsåtervinning på sätt som alla involverade kan förstå. Trots att detta fenomen främst fungerar inom den sociala webbens frisinnade syn på informationsåtervinningen, så får det också sina återverkningar alltmer i det traditionella biblioteksarbetet, genom att Internet har blivit en så alldaglig och påverkande del av biblioteksarbetet.
söndag 8 februari 2009
Tankar om delicious
Grupp 3, till vilken jag hör, har som bekant tilldelats att granska bokmärkesdelsings- och tagg-skaparsajten Delicious. Som artikel fann jag via sajtens engelskspråkiga Wikipedia-sajt följande artikel från Techology Review, som samtidigt är något av en presentation av tjänstens skapare, Joshua Schachter: http://www.technologyreview.com/tr35/Profile.aspx?TRID=432&Cand=T&pg=1
Delicious är som sagt i högsta grad en tjänst av sociala webben där vem som helst genom gratis registrering kan "tagga" sin favoritlänkar, så att andra genom taggarna kan hitta länkar till webbsidor som kan intressera eller kan vara nyttiga för något behov. Jag skulle kunna se denna tjänst som mycket praktisk för biblioteksbehov, om avsikten är att diskutera det ur en bibliotekssynvinkel. Man kan ju tänka sig att både en bibliotekskund, som är i behov av uppgifter om något relativt snabbt, kan ha nytta av. Eventuellt skulle en bibliotekarie ha stor nytta av någon form a "intern delicous" för t.ex. s.k. "fråga bibliotekarien-frågor" som bibliotekskunder kan skicka in på nätet. Då kunde denna bokmärkesbank vara till evetuell stor nytta då bokmärkena och informationen den länkar till kan ha genomgått en någorlunda god genomläsning och granskning innan den "taggas" för gemensamt bruk.
Man kan säga att ovannämnda artikle i stora drag är en hyllning till det koncept som Schachter verkar att ha varit ganska ensam om att introducera; och han har nog all anledning att vara stolt. Delicious fungerar ju helt bra även med ett litet antal bokmärken; relevant information kan man alltid hitta. Det finns vidare stora, populära ämnesområden och små ämnen i periferin, lite som i LibraryThing.
Frågan är sedan om taggandet eller det "folkliga indexerandet" kan ta kål på det stora arbetet som biblioteken har lagt ner på klassificering och indexering enligt sina långa traditioner? Jag är hoppfull och tror att taggandet som det finns i delicious och bibliotekens traditioner kan gå sida vid sida en lång tid och lära av varandra.
Delicious är som sagt i högsta grad en tjänst av sociala webben där vem som helst genom gratis registrering kan "tagga" sin favoritlänkar, så att andra genom taggarna kan hitta länkar till webbsidor som kan intressera eller kan vara nyttiga för något behov. Jag skulle kunna se denna tjänst som mycket praktisk för biblioteksbehov, om avsikten är att diskutera det ur en bibliotekssynvinkel. Man kan ju tänka sig att både en bibliotekskund, som är i behov av uppgifter om något relativt snabbt, kan ha nytta av. Eventuellt skulle en bibliotekarie ha stor nytta av någon form a "intern delicous" för t.ex. s.k. "fråga bibliotekarien-frågor" som bibliotekskunder kan skicka in på nätet. Då kunde denna bokmärkesbank vara till evetuell stor nytta då bokmärkena och informationen den länkar till kan ha genomgått en någorlunda god genomläsning och granskning innan den "taggas" för gemensamt bruk.
Man kan säga att ovannämnda artikle i stora drag är en hyllning till det koncept som Schachter verkar att ha varit ganska ensam om att introducera; och han har nog all anledning att vara stolt. Delicious fungerar ju helt bra även med ett litet antal bokmärken; relevant information kan man alltid hitta. Det finns vidare stora, populära ämnesområden och små ämnen i periferin, lite som i LibraryThing.
Frågan är sedan om taggandet eller det "folkliga indexerandet" kan ta kål på det stora arbetet som biblioteken har lagt ner på klassificering och indexering enligt sina långa traditioner? Jag är hoppfull och tror att taggandet som det finns i delicious och bibliotekens traditioner kan gå sida vid sida en lång tid och lära av varandra.
tisdag 3 februari 2009
Artikeltips
Vill bara tipsa om Olli Mäkinens artikel "Eriarvoisuutta tuutin täydeltä" i senaste Kirjastolehti (1/2009). Det är inressant, om än kanske lite ledsengörande läsning om hur Finlands befolkning delas upp i de som har och de som inte har också vad det gäller kunnande och tillgång till bibliotekens internettjänster. Speciellt nu i lågkonjunkturen är detta saker att fundera över. Mäkinens blogg är också intressant läsning;
http://kirjastoseura.kaapeli.fi/etusivu/lehti/blogi?modeyksi=yksi&teksti_id=13046
http://kirjastoseura.kaapeli.fi/etusivu/lehti/blogi?modeyksi=yksi&teksti_id=13046
Om Reddit
Jag bekantade mig idag första gången med den s.k. nyhetsaggregatsajten (eller vad man nu skall kalla det) reddit.com. Tanken är alltså den att man på reddit.com kan dela med sig av sina favoritnyheter, eller artiklar varefter läsarna kan poängsätta en artikel antingen för eller emot, vilket medför att en populär artikel kan hamna högt på listan och en med lågt poängtal försvinna. Det är alltså lite vinna eller försvinna över det hela, om det nu är så bra...
Samtidigt kan man skapa egna artikelfilter, som kan snusa upp artiklar som kan intressera en viss läsare.
Mitt första intryck är att detta skulle kunna vara intressant för den yngre generationen att kunna använda för att samla sina egna nyhetssamlingar från ett bibliotek om de så vill. Det är bara det att ett bibliotek förmodligen alltid kommer att te sig som en mamma eller pappa som t.ex. genom att verka ungdomlig vill nästla sig in bland fjortonåringarna och dessa bara suckar och säger att: "ids int nu morsan..."
När jag har sökt i reddit (den svenska versionen, reddit.com leder till den, har någon annan hittat annat?) så tycker jag att det av användarna genererade innehållet inte är så särdeles intressant heller, ännu verkar det intressanta innehållet att saknas, eller så är jag för gammal för detta. För vidare läsning: http://www.guardian.co.uk/technology/2005/dec/08/innovations.guardianweeklytechnologysection1
Samtidigt kan man skapa egna artikelfilter, som kan snusa upp artiklar som kan intressera en viss läsare.
Mitt första intryck är att detta skulle kunna vara intressant för den yngre generationen att kunna använda för att samla sina egna nyhetssamlingar från ett bibliotek om de så vill. Det är bara det att ett bibliotek förmodligen alltid kommer att te sig som en mamma eller pappa som t.ex. genom att verka ungdomlig vill nästla sig in bland fjortonåringarna och dessa bara suckar och säger att: "ids int nu morsan..."
När jag har sökt i reddit (den svenska versionen, reddit.com leder till den, har någon annan hittat annat?) så tycker jag att det av användarna genererade innehållet inte är så särdeles intressant heller, ännu verkar det intressanta innehållet att saknas, eller så är jag för gammal för detta. För vidare läsning: http://www.guardian.co.uk/technology/2005/dec/08/innovations.guardianweeklytechnologysection1
söndag 1 februari 2009
Mera tankar om veckoartikeln
Jonas tog upp Darlene Fichters s.k. "motto" för en biblioteksblogg och många andra i gruppen har säkert också fashinerats av orden, "inspiration, motivation och dedikation" för att översätta det till svenska. Dessa ord är säkert hel självklara i detta sammanhang, liksom de säkert är för vilket arbete som helst i dag. Jag funderade på detta med arbete och fritid. Som småbarnsförälder har jag insett att det inte är helt lätt att sitta en lång stund frsmför datorn på kvällarna för det finns alltid någonting som avbryter mig. Antingen är det något av barnen som vill spela internetspel och vi är mycket restriktiva där hemma med det i princip... Tiden är således lite av en bristvara ibland och det skulle vara nästan mycket obekvämt för familjen ifall jag skulle sitta med stor hängivelse ochg skriva i biblioteksbloggen efter arbetet, eller låta det gå över arbetstid.
Summa summarum: Internet och dess värld är således en lätt svår sits för en barnuppfostrare. Jag tror och hoppas att man efter den förstra internetgenerationen (de som är födda ca 1990 framåt) ser generationer som har uppfostrats av mer internetkritiska föräldrar. Det behövs på basen av det illamående som kan skönjas bland en del av ungdomen idag. Detta skall inte ses som en kritik gentemot cyberrymdens alla goda sidor, men som ett försvarstal för riktiga sociala kontakter, en riktig värdesättning av det verkliga livet, och inte så, att det verkliga livet är kasst, och det virtuella livet är bättre, vilken hemsk tanke...
Jag kommenterade i mitt första inlägg inte Fichters avslutande tankar om att biblioteket kan bilda nya band till andra instanser. Detta är ju helt förnuftiga tankar, som för all del skulle ha kunna "uppfinnas" redan innan bloggosfären kom till; det är lite som om Internet och hela informationssamhället skulle ha aktiverat sidor i människan som tidigare slumrade och man satt lyckligt ovetande vid kartotekslådorna:) kanske.... Den sociala webben fick oss att öppna kranarna i nätverken och man får hoppas vi kan uppfylla behovet.
Summa summarum: Internet och dess värld är således en lätt svår sits för en barnuppfostrare. Jag tror och hoppas att man efter den förstra internetgenerationen (de som är födda ca 1990 framåt) ser generationer som har uppfostrats av mer internetkritiska föräldrar. Det behövs på basen av det illamående som kan skönjas bland en del av ungdomen idag. Detta skall inte ses som en kritik gentemot cyberrymdens alla goda sidor, men som ett försvarstal för riktiga sociala kontakter, en riktig värdesättning av det verkliga livet, och inte så, att det verkliga livet är kasst, och det virtuella livet är bättre, vilken hemsk tanke...
Jag kommenterade i mitt första inlägg inte Fichters avslutande tankar om att biblioteket kan bilda nya band till andra instanser. Detta är ju helt förnuftiga tankar, som för all del skulle ha kunna "uppfinnas" redan innan bloggosfären kom till; det är lite som om Internet och hela informationssamhället skulle ha aktiverat sidor i människan som tidigare slumrade och man satt lyckligt ovetande vid kartotekslådorna:) kanske.... Den sociala webben fick oss att öppna kranarna i nätverken och man får hoppas vi kan uppfylla behovet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
