men, det är inte helt lätt att sätta dem i ord. Jag tror att bibliotekarieskrået självfallet kan ha stor nytta av SL och att det är bra för biblioteken att vara där. Å andra sidan kan man fråga sig; varför just SL? Det finns ju andra liknande världar också? Jag tror dock att SL, trots att användarkategorin kan anses vara "ung vuxen", eller "40+", så känns världen rätt för att förlänga informationsförvaltarnas armar ut i den virtuella världen, där många som kanske inte använder sig av bibliotek, finns. Redan namnet bibliotek, eller yrkesbeteckningen "bibliotekarier" känns föråldrat i SL; lite vemodigt nog. Kanske termen informationsförvaltare, som Kim använder, är mer passande.
Kims artikel har en positiv andra som smittar av sig, och jag tror nog att SL kan föra med sig mycket gott för bibliotekssamarbetet. Frågan är bara att behöver SL bibliotekarierna? Man kan m.a.o. fråga sig hur länge SL kommer att finnas och vart det vunna samarbetet försvinner när SL en gång inte längre finns? Kanske en ny lämplig värld dyker upp, eller så visar det sig att en annan virtuell värld som redan har funnits länge, tar SL:s plats. Säkert är det bra att smida så länge järnet är varmt och vara med i SL.
Visar inlägg med etikett bibliotek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bibliotek. Visa alla inlägg
söndag 8 mars 2009
fredag 6 mars 2009
Lätt försenade åsikter om de tre exemplena på Bibliotek 2.0-tillämpningar
Om jag nu förstod uppgiften rätt så beslöt jag att titta på följande exempel i listan: Umeåregionens bibliotek, Lansing Public Library och som tredje Suomen kirjastot-bilderna på Flickr.
Angående Umeåregionens bibliotekswebbplats så tycker jag att där finns många bra saker som "mitt bibliotek" även skulle kunna använda. Som "mitt" bibliotek ser jag på sätt och vis Helsingfors stadsbibliotek.
För det första så har Umeåregionens bibliotek fina litteraturtips i vänstra spalten. Jag tycker att detta är helt bra sak, den är lockande. Detta skulle jag kunna tänka mig att Helsingfors stadsbibliotek skulle kunna ta efter i större utsträckning. Därtill är också samlingen av nyckelord, som finns lite neråt på sidan, en intressant och säkert bra helhet. Listan med användarnas senaste favoriter är ju ett gott exempel på hur vettigt Umeåregionens bibliotek har anammat Bibliotek 2.0-tänkandet på sin webbplats.
Om man sedan ser på eventeuellt negativa sidor så tycker jag att webbsidan ger ett litet splittrande intryck; allt är inplacerat i små ramar, man hoppar från intryck till intryck. Artikeln eller "greijen" om Bloomsburygruppen är också intressant, men jag funderade lite på det, att sådana här saker, kan, ifall det vill sig illa, vinklas efter skribentens synvinklar på sitt ämne. Det kan m.a.o antingen lätt bli färdigtuggad information som görs "spännande" på något vis. Risken finns också att man kan sprida felaktig, eller vinklad information. Men detta kanske också hör till Bibliotek 2.0:s egenskaper och utmaningar; nämligen att man alltmer gör bibliotekswebbpplatsen "klatschig som en modetidning" och där skall man kanske vara lite försiktig. Å andra sidan kan texten om Bloomsburygruppen (som var bra) vara intressant och informativ läsning för t.ex. en skolelev.
Jag tycker att umeåregionens biblioteks starka sidor är meddelandet av läsarnas favoriter, litteraturtipsen, möjligheten till de "egna sidorna" och nyckelorden. Allt detta kunde mitt favoritbibliotek ta efter i större utsträckning. Umeåregionswebbplatsens "webblayout" tycker jag därmot att man inte borde ta så mycket efter, men det är ju inte lätt att skapa bra webblayout heller.
Som andra objekt valde jag att titta på Lansing Public Library´s Delicious-sidor, och jag tyckte att helheten var välinkörd och mycket intressant. Detta var verkligen en källa till intressanta saker bara man tar sig tiden till att söka på sidorna. Här kan man givetvis fundera på hur mycket språket inverkar i användningen av Delicious; jag vet inte om finskspråkiga bibliotek upplever det som en hög tröskel att komma mer in på Delicious; om man arbetar och lever på engelska så är det kanske mycket mer givande för då kan taggarna och de bifogade länkarna nå en större publik. Kanske språkens begränsningar i världen också kan utgöra hinder för användandet av sociala webbverktyg? Lite krasst skulle man kunna säga att det skulle ju vara bra för den sociala webben "i sig" ifall alla talade engelska i världen och inget annat språk? Men så är det ju lyckligtvis inte.
Men, jag tycker att Helsingfors stadsbibliotek mycket väl skulle kunna ta efter denna fina användning av Delicious som Lansing har. Men, det gäller ju dock som för mycket annat med Bibliotek 2.0; någon på biblioteket måste sätta ner tid och resurser för att hålla "filialen" i Delicious väfunderande och flytande. Detta kan man säga att gäller alla sociala webb-verktyg som ett bibliotek funderar på att tillämpa: man måste överväga hur mycket man behöver och framför allt inte ta för mycket ingredienser; bättre att man gör det ordentligt än att man försöker gripa efter för mycket.
Suomen kirjastot-Finnish libraries på Flickr är, om än ganska halvfärdigt, så i alla fall ett fint exempel på hur användarna av biblioteken och även personalen kan sätta in bilder på bibliotek och på det viset visa "egna vinklar" ur de biblioteksrum de vistas i. Såsom sidorna för tillfället används så tycker jag att det är en aning ostrukturerat. Det saknas tillsvidare en diskussion i anslutning till bilderna; den skulle säkert tillföra mer värde till helheten.
Jag tycker att de finska bibliotekens "Flickr-pool" mycket väl kunde bli en intressant sak att titta på i fortsättningen, bara det skulle bli diskussion där och att det skulle bli lite mer systematik i det hela. Nu är det mer som ett fotoalbum med lösryckta, här och där lite flyhänt taggade bilder.
Om man skulle införa alla de beståndsdelar om jag har tagit upp i det föregående; litteraturtips, nyckelord/taggar, läsarnas egna favoriter tillgängliga, möjligheten till "personliga" sidor, taggar, taggning och insättning av foton, så tror jag att detts skulle ta mycket tid för Helsingfors stadsbibliotek att upprätthålla. Något annat i biblioteksarbete skulle kanske bli lidande. Men, mitt val av dessa beståndsdelar visar också att jag tycker att de är bra och viktiga implementeringar av Bibliotek 2.0-tankarna i de allmänna biblioteken. Jag ser inga egentliga nackdelar med dem, mest fördelar. Bloggandet, Wikin och RSS-flöden har inte tagits med här med de är också viktiga. Det är bara frågan om hur man använder verktygen.
Jag tycker att Umeåregionens bibliolioteks webbplats är något som många absolut borde ta efter, det har blivit något av min egen favorit, för det biblioteket gör det hela så mångsidigt.
Angående Umeåregionens bibliotekswebbplats så tycker jag att där finns många bra saker som "mitt bibliotek" även skulle kunna använda. Som "mitt" bibliotek ser jag på sätt och vis Helsingfors stadsbibliotek.
För det första så har Umeåregionens bibliotek fina litteraturtips i vänstra spalten. Jag tycker att detta är helt bra sak, den är lockande. Detta skulle jag kunna tänka mig att Helsingfors stadsbibliotek skulle kunna ta efter i större utsträckning. Därtill är också samlingen av nyckelord, som finns lite neråt på sidan, en intressant och säkert bra helhet. Listan med användarnas senaste favoriter är ju ett gott exempel på hur vettigt Umeåregionens bibliotek har anammat Bibliotek 2.0-tänkandet på sin webbplats.
Om man sedan ser på eventeuellt negativa sidor så tycker jag att webbsidan ger ett litet splittrande intryck; allt är inplacerat i små ramar, man hoppar från intryck till intryck. Artikeln eller "greijen" om Bloomsburygruppen är också intressant, men jag funderade lite på det, att sådana här saker, kan, ifall det vill sig illa, vinklas efter skribentens synvinklar på sitt ämne. Det kan m.a.o antingen lätt bli färdigtuggad information som görs "spännande" på något vis. Risken finns också att man kan sprida felaktig, eller vinklad information. Men detta kanske också hör till Bibliotek 2.0:s egenskaper och utmaningar; nämligen att man alltmer gör bibliotekswebbpplatsen "klatschig som en modetidning" och där skall man kanske vara lite försiktig. Å andra sidan kan texten om Bloomsburygruppen (som var bra) vara intressant och informativ läsning för t.ex. en skolelev.
Jag tycker att umeåregionens biblioteks starka sidor är meddelandet av läsarnas favoriter, litteraturtipsen, möjligheten till de "egna sidorna" och nyckelorden. Allt detta kunde mitt favoritbibliotek ta efter i större utsträckning. Umeåregionswebbplatsens "webblayout" tycker jag därmot att man inte borde ta så mycket efter, men det är ju inte lätt att skapa bra webblayout heller.
Som andra objekt valde jag att titta på Lansing Public Library´s Delicious-sidor, och jag tyckte att helheten var välinkörd och mycket intressant. Detta var verkligen en källa till intressanta saker bara man tar sig tiden till att söka på sidorna. Här kan man givetvis fundera på hur mycket språket inverkar i användningen av Delicious; jag vet inte om finskspråkiga bibliotek upplever det som en hög tröskel att komma mer in på Delicious; om man arbetar och lever på engelska så är det kanske mycket mer givande för då kan taggarna och de bifogade länkarna nå en större publik. Kanske språkens begränsningar i världen också kan utgöra hinder för användandet av sociala webbverktyg? Lite krasst skulle man kunna säga att det skulle ju vara bra för den sociala webben "i sig" ifall alla talade engelska i världen och inget annat språk? Men så är det ju lyckligtvis inte.
Men, jag tycker att Helsingfors stadsbibliotek mycket väl skulle kunna ta efter denna fina användning av Delicious som Lansing har. Men, det gäller ju dock som för mycket annat med Bibliotek 2.0; någon på biblioteket måste sätta ner tid och resurser för att hålla "filialen" i Delicious väfunderande och flytande. Detta kan man säga att gäller alla sociala webb-verktyg som ett bibliotek funderar på att tillämpa: man måste överväga hur mycket man behöver och framför allt inte ta för mycket ingredienser; bättre att man gör det ordentligt än att man försöker gripa efter för mycket.
Suomen kirjastot-Finnish libraries på Flickr är, om än ganska halvfärdigt, så i alla fall ett fint exempel på hur användarna av biblioteken och även personalen kan sätta in bilder på bibliotek och på det viset visa "egna vinklar" ur de biblioteksrum de vistas i. Såsom sidorna för tillfället används så tycker jag att det är en aning ostrukturerat. Det saknas tillsvidare en diskussion i anslutning till bilderna; den skulle säkert tillföra mer värde till helheten.
Jag tycker att de finska bibliotekens "Flickr-pool" mycket väl kunde bli en intressant sak att titta på i fortsättningen, bara det skulle bli diskussion där och att det skulle bli lite mer systematik i det hela. Nu är det mer som ett fotoalbum med lösryckta, här och där lite flyhänt taggade bilder.
Om man skulle införa alla de beståndsdelar om jag har tagit upp i det föregående; litteraturtips, nyckelord/taggar, läsarnas egna favoriter tillgängliga, möjligheten till "personliga" sidor, taggar, taggning och insättning av foton, så tror jag att detts skulle ta mycket tid för Helsingfors stadsbibliotek att upprätthålla. Något annat i biblioteksarbete skulle kanske bli lidande. Men, mitt val av dessa beståndsdelar visar också att jag tycker att de är bra och viktiga implementeringar av Bibliotek 2.0-tankarna i de allmänna biblioteken. Jag ser inga egentliga nackdelar med dem, mest fördelar. Bloggandet, Wikin och RSS-flöden har inte tagits med här med de är också viktiga. Det är bara frågan om hur man använder verktygen.
Jag tycker att Umeåregionens bibliolioteks webbplats är något som många absolut borde ta efter, det har blivit något av min egen favorit, för det biblioteket gör det hela så mångsidigt.
måndag 23 februari 2009
Uppgraderar Facebook ett bibliotek eller inte?
Läste Jane Seckers artikel "Case study 5:Libraries and Facebook som publicerades inom ramen för projektet LASSIE (Libraries and Social Software in Education) och upplevde att den del av världens stora biblioteksskrå som berördes av denna studie gav ett splittrat intryck över hur Facebook kan implementeras i bibliotekssammanhang. Denna lätta splittring i både positiva och mer restriktiva synvinlar kan återspeglas redan i de "nyckefrågeställningar" som studien lyfter fram på sidan 3:
"Some of the key issues for librarians using Facebook seem to be:
· Facebook is fun and topical, which may be slightly at odds with using it professionally
· Concerns over the appropriateness of using social spaces for professional activities because
this may not be welcomed by users
· Concerns over privacy and security issues
· Concerns over the commercial nature of the site
· Staff development issues - a need to spend time learning how to use social networking
properly to recognise their potential".
Man kan säkert vara överens om att att Facebook kan göra mycket gott i att uppgradera ett bibliotek, man kan t.ex. titta på Hagalunds bibliotek sida på Facebook http://www.facebook.com/pages/Espoo-Finland/Tapiolan-kirjasto-Hagalunds-bibliotek-Tapiola-library/6218297265 och min allmänna reaktion är att visst ser det fint ut, men inte nu jättemycket bättre än bibliotekets egna "traditionella" webbsida. Det är ganska mycket samma innehåll som på den "traditionella" webbsidan, vilket gör det rätt personlighetslöst. Facebook är, ju en rätt individcentrerad virtuell värld. Å andra sidan så ser man ju att Hagalunds biblioteks FB-sida har ett helt hyggligt antal fans, vilket jag som biblioteksfan själv, tycker att ger ett roligt och fint intryck: dessa personer ssom är fans till Hagalunds bibliotek måste ju vara sympatiska människor... Här kommer den personliga sidan som Facebook bygger på, in igen, och man skall ju inte döma efter utseende heller.
Jag har vidare en känsla, att om man nu ser just på Facebook som hjälp för arbetet inom något visst område så kan resultatet vara ganska begränsat. Det finns ju andra sociala sajter som är liknande och som är kanske bättre som arbetsredskap; detta kommer b.l.a. fram om man läser kommentarerna till artikeln "12 Ways to Use Facebook Professionally: http://webworkerdaily.com/2007/07/24/12-ways-to-use-facebook-professionally/. Sortimentet på liknande tjänster och erfarenheterna om användandet av dem är m.a.o. redan i högsta grad beaktansvärd.
Det är vidare antagligen så, att Facebook och den sociala webben håller på, och har redan gjort det, att sudda ut gränsen mellan den professionella, s.k. "high brow"-världen (jag tänker främst på den akademiska världen, eller också kulturvärlden) som förr i tiden inte ville veta av något populärt och "folkligt" och å andra sidan det populära, det underhållande, det personliga, det med "glimten i ögat" o.s.v. Det tog t.ex. decennier innan jazzmusik fick samma status inom kulturlivet som s.k. "seriös musik". Detta är iochförsig helt bra, men jag frågar mig; måste allting bli så otroligt synligt, tillgängligt, mediesexigt? Jag tror att biblioteken måste arbeta hårt för att verkligen kunna komma in i Facebook-världen, men till vilket pris?
Om man skall hålla någon slags skillnad mellan professionellt och privat, auktoritärt och icke-auktoritärt, så suddas denna gräns kanske ut i . t.ex. Facebook. Min personliga åsikt är att Facebook i bibliotekssammanhang endast är ett hjälpmedel för att nå människor på den sociala webben, men att verktyget inte skall helga innehållet; alla skall inte behöva "hypa" upp sig jättesnabbt endast för att någon säger att så måste göras för att man skall hänga med sin tid. Men jag tror, att Facebook kan vara helt bra för bibliotken att använda i långa loppet, om konceptet får tid att gro och utvecklas.
"Some of the key issues for librarians using Facebook seem to be:
· Facebook is fun and topical, which may be slightly at odds with using it professionally
· Concerns over the appropriateness of using social spaces for professional activities because
this may not be welcomed by users
· Concerns over privacy and security issues
· Concerns over the commercial nature of the site
· Staff development issues - a need to spend time learning how to use social networking
properly to recognise their potential".
Man kan säkert vara överens om att att Facebook kan göra mycket gott i att uppgradera ett bibliotek, man kan t.ex. titta på Hagalunds bibliotek sida på Facebook http://www.facebook.com/pages/Espoo-Finland/Tapiolan-kirjasto-Hagalunds-bibliotek-Tapiola-library/6218297265 och min allmänna reaktion är att visst ser det fint ut, men inte nu jättemycket bättre än bibliotekets egna "traditionella" webbsida. Det är ganska mycket samma innehåll som på den "traditionella" webbsidan, vilket gör det rätt personlighetslöst. Facebook är, ju en rätt individcentrerad virtuell värld. Å andra sidan så ser man ju att Hagalunds biblioteks FB-sida har ett helt hyggligt antal fans, vilket jag som biblioteksfan själv, tycker att ger ett roligt och fint intryck: dessa personer ssom är fans till Hagalunds bibliotek måste ju vara sympatiska människor... Här kommer den personliga sidan som Facebook bygger på, in igen, och man skall ju inte döma efter utseende heller.
Jag har vidare en känsla, att om man nu ser just på Facebook som hjälp för arbetet inom något visst område så kan resultatet vara ganska begränsat. Det finns ju andra sociala sajter som är liknande och som är kanske bättre som arbetsredskap; detta kommer b.l.a. fram om man läser kommentarerna till artikeln "12 Ways to Use Facebook Professionally: http://webworkerdaily.com/2007/07/24/12-ways-to-use-facebook-professionally/. Sortimentet på liknande tjänster och erfarenheterna om användandet av dem är m.a.o. redan i högsta grad beaktansvärd.
Det är vidare antagligen så, att Facebook och den sociala webben håller på, och har redan gjort det, att sudda ut gränsen mellan den professionella, s.k. "high brow"-världen (jag tänker främst på den akademiska världen, eller också kulturvärlden) som förr i tiden inte ville veta av något populärt och "folkligt" och å andra sidan det populära, det underhållande, det personliga, det med "glimten i ögat" o.s.v. Det tog t.ex. decennier innan jazzmusik fick samma status inom kulturlivet som s.k. "seriös musik". Detta är iochförsig helt bra, men jag frågar mig; måste allting bli så otroligt synligt, tillgängligt, mediesexigt? Jag tror att biblioteken måste arbeta hårt för att verkligen kunna komma in i Facebook-världen, men till vilket pris?
Om man skall hålla någon slags skillnad mellan professionellt och privat, auktoritärt och icke-auktoritärt, så suddas denna gräns kanske ut i . t.ex. Facebook. Min personliga åsikt är att Facebook i bibliotekssammanhang endast är ett hjälpmedel för att nå människor på den sociala webben, men att verktyget inte skall helga innehållet; alla skall inte behöva "hypa" upp sig jättesnabbt endast för att någon säger att så måste göras för att man skall hänga med sin tid. Men jag tror, att Facebook kan vara helt bra för bibliotken att använda i långa loppet, om konceptet får tid att gro och utvecklas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
