Bibliotek 2.0- en väg eller ett mål? Vad sedan?

Rubriceringen till mitt inlägg om Bibliotek 2.0 skall inte ses som att jag skulle misstro fenomenet eller trenden, tvärtom. Jag tycker att Michael E. Casey och Laura C. Savastinuk i sin artikel i mångt och mycket har rätt det att biblioteken måste vakna upp och se sanningen i vitögat; de sociala verktygen som webb 2.0. erbjuder ger mervärde och därigenom mer fräschör och nya kunder till biblioteken.

Man kan säga som artikelförfattarna, att i Bibliotek 2.0 ges användaren av bibliotekstjänsterna en central roll; han eller hon skall, eller kan ges möjlighet att forma sin individuella upplevelse av biblioteket; skapa sina favoriter av informationskällor på sitt eget användargränssnitt på bibliotekets webbplatser. Därtill kan/får användaren själv vara med och skapa innehållet i bibliotekets tjänster, t.ex. "tagga" olika informationsresurser, ge värdefulla tips, kanske agera experter inom något ämne. M.a.o. kan man se det lite som att användaren tar över någon del av arbeten som bibliotekarierna inte hinner fullfölja. Man involverar således användaren i skapandet av innehålet enligt samma mönster som webb 2.0 betyder större möjligeter för användarna där att skapa innhållet i t.ex. Facebook. Man kan ju t.ex. se den tillförsel av värdefulla "på sidan om-resurser" som de s.k. fansen av bibliotek som är på Facebook som ett tecken på att användarna visst kan synas och påverka mera - bara de vill det själva förstås.

Sedan tycker jag att det är bra av artkelförfattarna att de i Bibliotek 2.0.-begreppet också ser de icke-teknlogiska faktorerna som viktiga. M.a.o. så upplever jag precis som de, att biblioteken borde i många avseenden bli mer "service-minded" och då även liksom bjuda på sig själva i stället för att alltför ofta sitta vid sina datorer och inte titta upp när en kund kommer in bibliotekssalen. Jag tror att ett ögonkast följt av en nickning kan göra mycket i hur kunden upplever sig bemött, för att nu ta till ett litet exempel. Således är alltså både reell service och service på den virtuella arenan lika viktiga i Biliotek 2.0-tänkandet, och det är bra.

För att lite ännu spinna vidare på formuleringen "vad sedan?" som jag har i rubriceringen, så ställer jag mig en smula kritisk till följande förmulering i artikeln:

"Libraries have to evolve continuously to keep up with the changing needs of their users. You can help keep your service offerings fresh by always looking for new ideas and reevaluating old ones."

Jag ställer mig kritiskt till det därför att om bibliotekarierna alltid skall söka efter nya idéer, så tror jag att de tidigare idéerna aldrig hinner arbetas till slut. Det blir ett ständigt sökande efter nya saker och jag tror inte att vare sig användare eller bibliotekarier tycker om det. I dagens finländska samhälle så upplever jag att biblioteke måste erbjuda kontinuitet och trygghet vid sidan om att utveckla sina tjänster så att de blir attraktiva.